Sagt och gjort

Temakvällen om andning

Temakvällen om andning var verkligen givande på många sätt. Jonas Graf och Monica Thomasson delade sina stora kunskaper i ämnet utifrån olika perspektiv. Och många av oss tror jag fick en förstagångsupplevelse av lite udda slag; att få undersöka ett par riktiga lungor! Lammlungor med vidhängande hjärta och strupe och allt:)

Många frågor fick svar och nya frågor kom säkert upp också! Och så är det; ju mer kunskap desto fler frågor! Nu ser vi fram mot den 16 mars och vårt möte i Vadstena!

Röstforum inbjuder till workshop i feldenkraismetoden

Vi är stolta och glada över att få hälsa sång- och körpedagogen Berit Norberg välkommen till Östergötland och Röstforum Öst. En mycket intressant workshop där du som utövare, pedagog etc kan hitta nya verktyg i ditt arbete med tal och sång.

ATM-lektioner (Awareness through movement) ett värdefullt verktyg för alla röstanvändare? Är du nyfiken på hur sensomotoriskt lärande, dvs. hur mjuka rörelseserier kan användas för att öka din kropps elasticitet, flexibilitet och funktionalitet i tal och sång?

Då kan Moshe Feldenkrais filosofi och lektioner vara ett värdefullt verktyg. Du får hjälp och vägledning att utforska dina rörelse- och tankemönster för att hitta dina individuella lösningar för att bl.a. optimera din andningskapacitet och ditt uttrycksregister.

Rörelsesekvenserna bidrar till ökad medvetenhet och riktar frågorna mot hur vi gör utan att värdera. Detta är möjligt med ett förhållningsätt som grundar sig på att prestationslöst undersöka hur vi gör det vi gör. Det är ett fintstilt samspel mellan bäckenet som kraft- centrum, ryggraden och muskler som är föremål för vårt intresse. Lyhördhet, själv- ständighet, självsäkerhet och demokrati i lärandet växer och bidrar till fri andning och levande röstuttryck i samspel med andra!

Vi håller till i Missionskyrkan, Drottninggatan 22, Linköping. Lokal anslås i entrén. Anmäl dig genom att betala in 250:- (stud. 100:-, ej medlem 400:-) till Bg 760-3897 senast 2/10. Eftermiddagsfika ingår i avgiften och du, glöm inte att skriva ditt namn!

Ladda ner vårt flygblad.

Barn vill sjunga

Fördjupningskursen Barn vill sjunga äger rum 14 - 15 september. Sista anmälningsdag 15 augusti.

Läs mer på www.barnochsang.se.

Röstforum Riks årsmöteshelg i Linköping

Årsmöteshelgen 2012 avklarad!!! Det har varit fantastiskt roligt och också mycket jobb förstås! Men vi pustar nu ut och känner oss väldigt nöjda med att allt gått så bra! Superintressanta föreläsningar och underbara artister, engagerade deltagare och uthålliga slitstarka medarbetare!!!! Och Röstforum Öst har nu sin tredje hedersmedlem; Olle Persson!!! Det är vi stolta över!!!

Röstforum Östs årsmöte 2012

Vårt årsmöte söndagen den 18 mars på Rytmus i Norrköping blev väldigt trevligt tack vare att Mikael Popovic gjort så trevliga arrangemang med elever som sjöng och spelade, Poppe bjöd på hembakt fika och dessutom fick vi en rundvandring i Rytmus fina lokaler och så fick vi höra om Poppes sångjakt i Nashville. Maria Lindh Dillon medverkade också med en sångelev som sjöng härligt för oss. Karin Westberg berättade om EVT, estill voice training, vilket var jätteintressant och engagerande. Tack till alla medverkande!!!

Nya styrelsen ser ut så här:

  • Ordförande Christina Larsson, sångpedagog, omvald på ett år
  • Sekreterare Karin Westberg, sångpedagog, omvald på två år
  • Kassör Ulla Jacobsson Werner, sångpedagog, omvald på två år
  • Ledamot Jonas Graf, läkare, foniater, kvarstår ett år
  • Ledamot Gunilla Forsberg, logoped, kvarstår ett år
  • Suppleant Christina Danbolt Logoped, kvarstår ett år
  • Suppleant Maria Malmsten, logoped, nyval ett år

Diktaren och Tiden
en stund med Evert Taube

Det blev en fantastisk kultureftermiddag på Sagateatern, lördagen den 22 oktober, när Sven Kristensson sjöng, reciterade, berättade, undervisade och underhöll med sitt Evert Taube-program samt valda delar ur sin avhandling. Roligt, engagerade och belärande! Det satt ca 60 personer i publiken. Alla var översvallande entusiastiska. Arrangemanget var ett samarbete mellan Röstforum Öst, Akademiska föreningen och Folkuniversitetet. Dessutom ställde Ljudmakarna upp med ljud och teknik.

Raka rör från Åbo.
- en workshop med resonansrör

Onsdagskvällen den 25 maj bjöd Röstforum Öst in röstintresserade på ”bubbelkväll”. Många glada skratt och vattenbubblor delades mellan sångare, musiklärare, logopeder och foniater när logoped och professor Susanna Simberg från Åbo Akademin delade med sig av sin kunskap och erfarenhet av resonansrörsmetoden.

Susanna inledde kvällen med att lyfta fram det allra senast på röstfronten i Sverige. Arbetsmiljöverket släppte i slutet av maj en kunskapsöversikt om röstergonomi och yrkesrelaterade röststörningar, ”Din röst växelverkar med arbetsmiljö” skriven av Maria Södersten och Christina Lindhe.

Resonansrörsmetoden kan användas för nästan det flesta röstpatienter men med olika tekniker och mål beroende på diagnos. Metoden bygger på samma teori som vid många andra tekniker i röstbehandling, nämligen att skapa ett tryck och motstånd för att nå optimal stämbandsfonation. Enligt Susanna finns resonansrörsmetoden nämnd i tysk litteratur redan på 1890-talet. I Finland har metoden använts i röstterapi sedan 1960-talet och professor Sovijärvi använde metoden i behandling av röstpatienter som många var sångare. 1969 använde Susanna ”rör” (som man i korthet säger) i behandling med en röstpatient för första gången under handledning av Sovijärvi. Susanna minns hur hon upplevde en häftig ”healing”-effekt då patienten efter behandling blev av med sin heshet och knottror. Susannas goda erfarenheter av metoden har sedan fortsatt men utan evidens har metoden varit svår att sprida. I Finland började man forska om metoden på 1990-talet och forskningen fortsatte i USA. Susanna föreläste första gången om resonansrörsmetoden i Sverige 2006 för Röstfrämjandet. Sedan dess har metoden spridit sig i Sverige men utan egentlig evidens. I Sverige pågår just nu forskning om metoden på flera håll. I ett samarbete mellan Linköpings universitet, Östergötlands Landsting och Åbo Akademi pågår ett projekt med syfte att göra en jämförelse mellan resonansrörsmetoden och traditionell röstbehandling. Åbo Akademi och Susanna har även ett forskningssamarbete med KI och Britta Hammarberg som utvärderar metoden med hjälp av höghastighetsfilmning av stämbandsvibrationer. Förhoppningsvis kommer de framföra delar av sina resultat på PEVOC i Marseille i slutet av sommaren. Laura Enflo doktorand från KTH och Linköpings universitet undersöker även i sina studier resonansrörsmetodens effekt hos sångare.

Resonansröret består av ett glasrör som är 9mm i diameter och 26 – 28 cm i längd beroende på användarens taltonläge och hur struphuvudet sjunker i övning. Röret är något smalare och kortare för barn. Röret placeras i en bunke med vatten, vanligast är att rörets ända ska vara 1-2 cm under vattenytan men kan variera beroende på diagnos och målsättning. I glasröret foneras ett uthållet och förlängt /b/. Optimal stämbandsfonation skapas genom trycket och motståndet av röret och vattnet. I övningen används normalt taltonläge och normal röststyrka eller lite mera volym.

Som vid annan röstträning är en bra hållning mycket viktig för att minska på anspänningar som kan påverka stämbandsfonationen. Det är viktigt att vattenbunkens mynning inte är för smal och en genomskinlig bunke kan vara bra för att lättare kunna se var röret är i vattnet. Om röret kommer för långt ner i bunken skapas ett större trycks som istället kan vara ansträngande för stämbanden. Professor Sovijärvi introducerade rör genom att ha det mellan tänderna men enligt Susanna och många av hennes kollegor är det inte så stor skillnad att hålla det mellan läpparna. Det viktigaste är att röret hålls avspänt och sluter tätt. Att ha röret mellan tänderna kan hjälpa för en del patienter som är spända och då inte kan bita ihop hårt med tänderna och käke. I början av behandlingen är det viktigt att övningen upprepas ofta ca. 10-15 gånger om dagen i en minut. Allt eftersom behandlingen fortskrider minskar antalet gånger om dagen men antalet minuter för övning vid varje tillfälle ökar. Resonansröret används oftast i kombination med andra röstövningar.

Mellan orden fick deltagarna för kvällen chansen att prova på resonansrörsmetoden. Olika uppfinningsrika bunkar i alla dess former och storlekar användes, från kastruller till kaffebryggarkannor. Toner delades och jämfördes, liksom olika längder på rören. För att få till en bra hållning utan att böja hakan upp eller ner kan en trave med böcker vanligen användas. Då inte många böcker fanns till hands hölls bunkarna i handen och andra stod på huk. Intresset för resonansrören var stort och nästan alla gick hem med ett, om inte två, resonansrör för att bubbla vidare på egen hand och sprida metoden till sina verksamheter. Metoden rör sig vidare!

Kvällen avslutades med en fortsättning på logoped och docent Anita McAllisters tidigare föreläsning om barnröst som hölls tidigare i vintras. Anita berättade om bakomliggande faktorer som kan relateras till heshet hos barn, som att de vistas i grupp och barns personlighet. Anita berättade även om effekter av bakgrundsbuller på barns röster och hennes undersökning av barns bullerexponering under en dag på förskola. I sina mätningar har Anita fått ett medelvärde på bakgrundsbullret uppmätt till 82,6 dB, ett värde som motsvara samma nivå som inom industrin under en dag. Undersökningarna visade förändringar i barnens grundtonsfrekvens, röstkvalitet och röststyrka under en dag. Förändringar i rösten som gav kumulativa effekter och pålagringar under en vecka. Den bullriga miljö som barn ofta vistas i och dess effekter skapade många frågor och diskussioner.

För mer information om resonansrörsmetoden se:
Simberg, S & Laine, A. (2007). The resonance tube method in voice therapy: description and practical implementations. Logoped Phoniatrics Vocology 32(4):165-70.

Vanessa Westerlind
Leg. Logoped

Barnrösten i fokus

Röstforum Öst har under vintern och våren haft nöjet att gästas av leg logoped och docent Anita McAllister. Anita är mycket kunnig inom ämnet barnröst och har forskat på bland annat barnröst och heshet hos barn. Anita gav oss i publiken två lärorika kvällar med föreläsning och möjlighet till diskussion. Hon berättade för oss om röstens och talapparatens utveckling. Vi hade också diskussioner kring intressanta aspekter på barnrösten och vilka röstproblem som är vanliga hos barn.

När barnet är nyfött sitter struphuvudet högt, tungan fyller upp munhålan och ansatsröret är kort. Det korta ansatsröret påverkar resonansen och ger barnet dess ljusa röst. I takt med att barnet växer sjunker struphuvudet, ansatsröret blir längre och röstklangen får en mörkare färg. Stämbanden är inte fullt utvecklade förrän vid ungefär 16 års ålder.

De vanligaste röstproblemen hos barn är heshet och knutor på stämbanden. Anita berättade att det är vanligare att barn i städer blir hesa än barn på landet. Hon berättade också om olika faktorer som kan vara relaterade till heshet hos barn. Exempelvis vistas många barn i stora grupper både i skolan och på förskolan. Ljudnivån är hög och det kan vara svårt att göra sig hörd utan att ta i med rösten. Även barnets personlighet påverkar rösten. Innan puberteten är heshet vanligare hos pojkar och efter puberteten är röstproblem vanligare hos flickor.

Anita berättade om sin undersökning av barns bullerexponering under en dag på förskolan. Mätningarna på bakgrundsbullret på förskolan motsvarade ett värde på nivån inom industrin under en dag. Resultaten visade en förändring av bland annat röstkvalitet och röststyrka hos barnen under dagen. Detta startade en diskussion bland åhörarna om vad som bör och kan göras för att förbättra den miljö som barnen vistas i.

Flera personer i publiken, som lyssnade på Anita, arbetar med barnkörsång och det uppkom en diskussion kring barns förmåga att höra toner och sjunga rent. Det konstaterades att personal inom förskola/skola ofta saknar kunskap om vilket tonläge som är lättast för barnen att sjunga i. Vuxna lärare sjunger i ett läge som känns bekvämt för dem men inser inte att det är för lågt för barnen. Barnen försöker efter bästa förmåga att tonalt orientera sig och härma efter men klarar inte att ta de mörka tonerna vilket ger ett ”brummande” resultat i andra tonarter.

Sammantaget var det två mycket innehållsrika och intressanta föreläsningar som väckte många tankar och funderingar. Det finns mycket att lära och diskutera om barnrösten och vi får säkert anledning att återkomma till ämnet.

Gunilla Forsberg
Leg logoped

Onsdagen den 25 maj, 18.00 – ca 21.00
Temakväll med dubbelt röstfokus: 1) Rörfonation och 2) Barnrösten

  1. Professor Susanna Simbergh från Åbo Akademi kommer till Röstforum Öst och föreläser om nyttan av rörfonation. Att fonera i ett glasrör i en skål med vatten har visat sig ha goda effekter på rösten. Det är ett sätt att träna, stärka och massera stämbanden. Vi får prova detta under Susannas ledning. Glasrör kommer finnas till försäljning för den som önskar köpa ett eget. Obs! Ta med en burk, typ 2-liters glassburk, att ha vatten i!
  2. Logoped Anita McAllister, Linköpings universitet, föreläser vidare om barnrösten och röstproblem hos barn.

Kvällen kostar 100: - inkl. fika. Betalning erläggs kontant på plats, ej faktura. Kvitto erhålls naturligtvis.Icke medlem i Röstforum Öst betalar 300: - och blir då också medlem i föreningen, om så önskas.

Plats: Sensus, Storgatan 39, Linköping.

Göran Sarring var en av föreläsarna vid Röstforum Östs årsmöte den 20:e februari 2011.

Sarring är teaterproducent och regissör och känd, av östgötapubliken, bl.a för uppsättningen av "Himmel och Helvete".

Temat på hans föreläsning för dagen var "Kroppsspråk". Han började med att tala om vikten av skådespelarens och sångarens förmåga till närvaro i stunden. Det är detta som får det sceniska utspelet att verka äkta och skådespelaren att nå fram till sin publik. Han talade om fem stycken V:n som skådespelaren/sångaren har att förhålla sig till:

  • Vem är jag?
  • Var är jag?
  • Varför är jag här?
  • Vad vill jag?
  • Vilka medel använder jag för att genomföra det jag vill?
Dessa fem V som varje scenisk personlighet har att förhålla sig till.

För att vi skulle förstå vad han menade med detta så utsatte han oss för några sceniska prövningar. Genom dessa övningar ville han få oss att förstå att vi alla faktiskt är experter på kroppsspråk och att det handlar om att medvetengöra hur man reagerar på kroppens eget språk och hur vi mycket naturligt och kanske omedvetet använder detta. Vi läser alla av medmänniskornas kroppsspråk och handlar därefter. En övning som gav oss uppfattningen om ”att en armlängds avstånd” är det vi kräver när vi kommunicerar med vår omgivning. Gå inte närmre än så när du talar med människor och vill dem något.

Sarring gav oss en given situation och vi fick agera utifrån denna med det som för oss kändes spontant och riktigt. Var sätter du dig i ett rum och hur sätter du dig i en situation när du är sårbar och osäker? Det handlar om hur du vänder upp din kropp mot en annan människa eller hur du vänder bort din kropp i olika samman hang. Hur stänger du av kommunikation genom att signalera att du inte vill?

Korslagda armar, korslagda ben, bortvändhet kontra öppen kroppshållning och tillvändhet. Sarring påstod Att teater inte är intellektuell utan rent känslomässig och erfarenhetsbaserad. Han prövade oss i en könsmaktsordningsövning. Hur sitter man och hur för man sig i sin kropp när man är överlägsen-underlägsen, rädd-arg etc.

För att vi skall kunna berätta något så måste vi använda oss av "sensuella minnen". Alltså om vi skall berätta om att vi tex är hungriga och äter av ett alldeles torrt bröd med stor aptit så måste vi minnas hur detta bröd smakar, hur det känns att vara hungrig och hur vi upplever att få detta bröd i vår mun.

Vi måste veta vad det är vi kommunicerar och känna minnena av detta i stunden, sade Sarring. Vi måste vara i upplevelsen och känna det vi säger, gör och kommunicerar. Han gav oss frågeställningen; var börjar repliken? Idet inre eller i det yttre? Bertold Brecht som menade att repliken var toppen på ett isberg. Repliken startar långt under ytan inne i oss i vårt medvetande och i vår erfarenhetsbank. I den sceniska situationen handlar det alltså om att veta vad vi vill åstadkomma och vad vi vill nå ut med och förhålla oss därefter i vår kropp. Det kändes alldeles naturligt och självklart att det förhåller sig på detta sätt, tyckte vi, efter denna mycket inspirerande föreläsning.

Vid pennan
Ulla

Inspirationsdag med Röstforum Öst

Så var det dags för det första stora arrangemanget för den nybildade lokalavdelningen Röstforum Öst. Lördagen 2 oktober drogs 35 röstintresserade mot Katedralskolan i Linköping för en heldags föreläsningar med tre intressanta föreläsare i röstens tjänst. Efter välkomstfika och mingel hälsade ordförande Christina Larsson alla varmt välkomna. Först ut var veteranen professor emeritus Johan Sundberg. Johan kräver troligen ingen närmare presentation bland röstintresserade. Med sin ”Röstlära - fakta om rösten i tal och sång” är han känd bland de flesta sångpedagoger, logopeder och foniatrer.

Under rubriken ”Rapport från svenska röstforskningsfronten” rapporterade Johan från en undersökning av Daniel Zanger Borch & Johan Sundberg, ”En koll på icke-klassisk sång”. Daniel hade ställt sin röst till förfogande och sjungit in representativa sånger från genrerna soul, pop, rock och dansband. Han sjöng med 1) originaltext, 2) på /pae/ i stället för texten samt 3) /pae/-sekvenser i diminuendo. Man mätte och tittade på formanter, flöde, ljudnivå, subglottala trycket m m. Resultatet visade att rock och dansband är extremer åt var sitt håll, rock med ett högt medelvärde och dansband ett lågt dito, medan soul och pop ligger nära varandra i mitten av diagrammen över subglottiskt tryck och grundtonsfrekvens.

Sedan gjordes en snabb resa öster ut till klassisk Pekingopera och dess operasång. Ur Pekingoperans galleri av standardroller presenterades två; Gammelman, vars karaktär är lugn och klok, samt Målat ansikte, som står för djärv och vild. Sju professionella sångare hade spelats in. Tal, recitativ och sång analyserades gällande grundtonsfrekvens, vibrato, ljudnivå och spektrum. För oss ovana lyssnare till denna genre var det svårt att skilja de olika karaktärerna åt. Inte heller mätningarna visade på några extrema skillnader mellan de olika rollerna. Undersökningen ställde också frågan om sångstilen frambringade några sångformantkluster. Svaret blev nej. Sångarna var inte heller i behov av detta för att kunna samverka med sin Pekingoperaorkester.

Jan Anward var, tillsammans med Christina Danbolt, initiativtagare till att starta logopedutbildningen vid Linköpings universitet. Han är sedan år 2000 föreståndare för Forskarskolan Språk och kultur i Europa och från och med 2009 också gästprofessor i Skandinavistik vid Universität Zürich. Han ingår också i Advisory Board för Humanistiska fakulteten vid Umeå universitet och är ledamot av Norges forskningsråds styringsgrupp för nasjonale forskeskoler.

"Jag känner inte igen
min egen röst
denna vinternatt."

Med denna haiku av Otsuji började Jan Anward sitt föredrag ”Röst och identitet”. Ja, denna vår röst, en del av vår identitet och kroppsspråk som förmedlar, kommunicerar åt oss livet igenom och trots det, som i haikudikten, kan vara ej igenkännbar. Var i sitter då röstens identitet?

Jan Anward använder tre ord: Individualitet – Identifikation – Sammanhang.

  • Individualitet beskrev han med Èmelie Benvenistes ord; "Den är 'jag' som säger 'jag'." eller "Den är 'jag' vars röst säger 'jag'."
  • Identifikation; att ta fel på dotter och mor, far och son.
  • Sammanhang; "Självets ljudhölje" (Didier Anzieu) -Den ljudmiljö i vilken man känner sig hemma och lugn; består av den egna rösten, familjens röster, andra bekanta röster och andra välbekanta och tröstande ljud; grundläggs redan i moderlivet – (Peter Jusczyk).

Efter lunch tog så Marianne Khoso, universitetslektor i sång vid Göteborgs högskola, vid. Marianne undervisar i sång- och talteknik, interpretation/gestaltning och sångmetodik, både på musikal- och musiklärarutbildningarna. Ämnet var ”Genrelös teknik” och vi skulle få oss till livs några nya termer och övningar.

Marianne har under sina 30 år av sångundervisning alltid arbetat brett över genregränserna. Mån om att varje student oavsett genre skall hitta den egna fria och elastiska rösten för att sedan gå in på olika sångtekniker i olika sånggenrer. Marianne menar att oberoende av genre kan man använda genrelös teknik som grundträning av rösten. Tekniken kan också vara ett sätt att hitta tillbaks till ett friskt användande av rösten om man skapat sig problem inom en genregren eller sjungit och talat på ett sätt som varit skadligt för rösten. Genrelös teknik utgår från talrösten. Här fick vi prova på övningar och två nya termer; Ropsucken och Talguppet. Ropsucken kan väl kort försöka beskrivas som om man häller ur sig eller suckar ur sig tonerna i hela röstens register, med bibehållet stöd. Talguppet är också precis vad det låter som. Med en till flera stavelser låter man rösten studsa i olika stora intervaller. Grundtanken är att frigöra rösten från färdiga inställningar och att man låter sången ta avstamp i talrösten. På denna grundröst kan man sedan applicera s k röstboxar och genreshabloner på sången, alltså lägga till det sound och den interpretation som tillhör den specifika genren. Fyra elever på folkhögskole- och gymnasienivå fick nu praktisk undervisning under en timmes masterclass. En romanssångerska, en jazzsångerska och två teaterelever provade på att låta sina röster utgå från ropsucken och talguppet i sina sånger och dikter. Alla lyckades genom ropsucken hitta ett enkelt bärande flöde och kunde också lägga till det Marianne kallar värdeladdning; glädjen, gråten, den heliga vreden, ömheten etc.

Ett mycket intressant dag var till ända. En glad och nöjd skara röstintresserade började ta sig hemåt med ryggsäcken nypåfylld med tankar och funderingar. Och en och annan hann nog knappt innanför dörren innan de började utforska ropsucken och talguppet.

Höstens stora händelse!
Röstforum Östs inspirationsdag med föreläsningar och workshops
Lördagen den 2 oktober, 10.00 – 16.00
Katedralskolan i Linköping

Program:

10.00
Dagen startar med registrering och fika
10.30
är det dags för vår första gästföreläsare professor emeritus Johan Sundberg från Kungl. Tekniska Högskolan (KTH) som ger oss en ”Rapport från svenska röstforskningsfronten”.
12.00 – 13.00
lunchar man på egen hand.
13.00
kommer en av våra första hedersmedlemmar att tala, professor Jan Anward från Linköpings universitet (LIU). Ämnet för hans tal är: Jag känner inte igen / min egen röst / denna vinternatt. Om röst och identitet. (Första delen är en haiku av Otsuji.)
13.45
kommer sångpedagog Marianne Khoso, universitetslektor i sång vid Högskolan för scen och musik (HSM), Artisten, i Göteborg och talar om sitt koncept ”Den genrelösa rösten”.
14.45
eftermiddagsfika
15.00
fortsätter Marianne Khoso och här blir det också tillfälle för ett par intresserade att få sjunga i masterclass samt för ytterligare en person som vill arbeta med tal utifrån ett estetiskt perspektiv.

Presentation av föreläsarna

Johan Sundberg kräver troligen ingen närmare presentation bland röstintresserade. Med sin ”Röstlära – fakta om rösten i tal och sång”, (2001, 3:e upplagan) är han känd bland de flesta sångpedagoger, logopeder och foniatrer. Genom kurserna ”Sångröstens funktion” har Johan Sundberg också fortlöpande vidareutbildat många röstmänniskor. För att lära känna Johan Sundberg bättre följ följande länk: - Johan Sundberg

Marianne Khoso undervisar i Göteborg på Högskolan för scen och musik i sång- och talteknik, interpretation och sångmetodik. Hon arbetar brett över genregränserna och jobbar lika mycket med moderna sångtekniker och uttryckssätt som med de klassiska. Läs mer om Marianne Khoso på följande länk: - Marianne Khoso

Jan Anward var tillsammans med Christina Danbolt initiativtagare till att starta logopedutbildningen vid Linköpings universitet. Han är sedan år 2000 föreståndare för Forskarskolan Språk och kultur i Europa och från och med 2009 också gästprofessor i Skandinavistik vid Universität Zürich. För en mer fullständig presentation se följande länk: - Jan Anward

Rapport från föreläsningarna på årsmötet den 11 april 2010.

Efter ett kort inledningsanförande av undertecknad hälsades Ragnhild Sandberg Jurström välkommen som kvällens första gästtalare. Ragnhild är lektor i musikpedagogik på Ingesunds musikhögskola och är musiklärare, kör- och pianopedagog. Hon var inbjuden att tala om sin avhandling ”Att ge form åt musikaliska gestaltningar. En socialsemiotisk studie av körledares multimodala kommunikation i kör”. (2009).

Ragnhild inledde med att förklara titeln på sin avhandling. Den handlar, enkelt uttryckt, om alla de olika sätt som körledare använder sig av när de kommunicerar med kören; blickar, gester, kroppsspråk, rösten och även pianospel. Ragnhild hade filmat flera körer och dess ledare, samtidigt med olika kameror, för att kunna studera kommunikationen mellan ledare och kör. Detta fick vi också ta del av i några korta filmavsnitt. Det finns ett genrespecifikt ”språk” liksom ett körspecifikt och även ett lokalt ”språk” menar Ragnhild och vill med sin forskning få körledare att reflektera över sin kommunikation och de olika redskap som står till buds. För den som vill läsa hela avhandlingen går den att beställa från: ekonomitjanst@natverkstan.net

Jonas Graf, foniater på US, tog nu vid och berättade om vad botox kan ha i stämbanden (eller stämvecken) att göra. Jo, det används vid ett sjukdomstillstånd som heter spasmodisk dysfoni. Det drabbar företrädesvis äldre personer och innebär en ofrivillig överaktivitet i struphuvudets muskulatur med en krampaktig avvikande fonation som följd. Antingen vill stämbanden slutas hela tiden (adduktor) eller så vill de dras isär ideligen (abduktor). Det ger en extrem rösttrötthet och svag röst. Vi fick lyssna till flera exempel på människor som hade denna diagnos. Ett sätt att beskriva det är att det kan låta lite som en ”gammelmansröst”, knarrigt och hackigt, vilket ju också kan vara socialt handikappande. Behandlingen går till så att man utifrån för in en tunn nål och sprutar in en oerhört liten mängd botox i stämbanden. Behandlingen måste upprepas med jämna mellanrum. Jonas föreläsning var (som alltid!) intressant och fascinerande tyckte vi alla (och några av oss tyckte nog det var lite läskigt också).

Sammanfattat av
Christina Larsson